Vinterdvala
Vaknade up med en gnagande längtan efter att hellre vara en grizzlybjörn, bara kunna dvala sig igenom den hemska vintern.
Var hemma på Gotland under julhelgen eftersom min storebror skulle flyga hem från Dubai med sin rumänska flickvän. Jag hade inte sett honom under två år. Han jobbar som golfbanearkitekt och håller i ett projekt i sudan. Han är en oerhört engagerad och lycklig människa: internationell i sitt tänkande; för mycket lön för sitt eget bästa, för lågt golfhandicapp, för vacker flickvän och dessutom talar han för många språk för att jag ska kunna förstå.
Jag känner mig bara förminskad och liten bredvid honom. Hade det varit sommar och vi spelat krocket hade jag på ren jävelskap slagit in hans boll under en massa vildvuxna buskar...
Missförstå mig inte, gillar honom verkligen. Men hur dålig jag egentligen själv är framstår så mycket tydligare när man har kontrasten snarkande i ett rum lite längre bort. Det var ändå härligt att vara hemma igen. Spelade bowling mot en av sveriges bästa juniorer, bara 15 år gammal, och slår ner alla tio käglor hur enkelt som helst. Jag lånade en boll av hallföreståndaren och jag var full och hade inte slagit ett slag på två år, men jag ville vinna. Jag koncentrerade mig och spelade magisk bowling från ingenstans. 205, 213, sen började jag med ett par enkla missar och urskuldade mig med att jag började bli trött. Tackade för matchen som han vunnit trots mitt fina spel och beställde in en stor stark öl från baren. Satt där på en barstol och försökte se ut som Jeffrey "The Dude" Lebowski, fast utan white russian och utan gräs. Vilket jag förvisso gärna hade haft i min hand, men bowlingallen saknar sprittillstånd och gräset på Gotland äter kossorna girigt upp och jag tänkte att livet kanske är värt att leva, trots allt...
Jeffrey "The Dude" Lebowski
Var hemma på Gotland under julhelgen eftersom min storebror skulle flyga hem från Dubai med sin rumänska flickvän. Jag hade inte sett honom under två år. Han jobbar som golfbanearkitekt och håller i ett projekt i sudan. Han är en oerhört engagerad och lycklig människa: internationell i sitt tänkande; för mycket lön för sitt eget bästa, för lågt golfhandicapp, för vacker flickvän och dessutom talar han för många språk för att jag ska kunna förstå.
Jag känner mig bara förminskad och liten bredvid honom. Hade det varit sommar och vi spelat krocket hade jag på ren jävelskap slagit in hans boll under en massa vildvuxna buskar...
Missförstå mig inte, gillar honom verkligen. Men hur dålig jag egentligen själv är framstår så mycket tydligare när man har kontrasten snarkande i ett rum lite längre bort. Det var ändå härligt att vara hemma igen. Spelade bowling mot en av sveriges bästa juniorer, bara 15 år gammal, och slår ner alla tio käglor hur enkelt som helst. Jag lånade en boll av hallföreståndaren och jag var full och hade inte slagit ett slag på två år, men jag ville vinna. Jag koncentrerade mig och spelade magisk bowling från ingenstans. 205, 213, sen började jag med ett par enkla missar och urskuldade mig med att jag började bli trött. Tackade för matchen som han vunnit trots mitt fina spel och beställde in en stor stark öl från baren. Satt där på en barstol och försökte se ut som Jeffrey "The Dude" Lebowski, fast utan white russian och utan gräs. Vilket jag förvisso gärna hade haft i min hand, men bowlingallen saknar sprittillstånd och gräset på Gotland äter kossorna girigt upp och jag tänkte att livet kanske är värt att leva, trots allt...
Jeffrey "The Dude" Lebowski
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det börjar likna nåt
Trackback
