Mr Playboy
vaknade vid sju medan jag och "Travis Bickle" satt och slötíttade på den nyaste Hulken-filmen, den med Edward Norton. Mr Playboy är min 42-årige hyresvärd. Han är relativt oberoende och hyr ut ett rum enbart för att han inte gillar att vara själv. Dessutom har han delad vårdnad om Nicki, en ung schäfer, en vårdnad som underlättas av att ha en inneboende som är medveten om vad som händer när det är helg.
Jag jobbar ofta till 03:30 fredag lördag vilket innebär att jag tvingas ut på nattpromenader om Nicki är ensam hemma.
Inatt ringde alltså min vän "Travis B" och frågade om jag ville gå med till Preem, enda nattöppna stället i stan som är något att ha. Travis hänger mycket där de nätter som han jobbar som taxichaffis. Vilket är många nätter. Han jobbar nästan jämt. Hursomhelst har det inneburit att vi lärt känna tjejerna som jobbar där och det är ganska trivsamt att dricka kaffe, läsa tidningar och skämta lite med varandra.
Efter att Mr Playboy gått till jobbet, ville jag gå och lägga mig eftersom jag försöker bli en aningen vettigare människa. Jag försöker strypa den destruktivitet som flyter som grönt blod i mina ådror och få bort destruktiva inslag ur min vardag. Steg ett var att sluta med all konsumtion av nikotin. Det har gått över förväntan enkelt. Nu är mitt nya mål att sluta dricka alkohol igen. Hade en period på fyra månader i somras då jag levde utan alkohol. Det var i och för sig ett påtvingat beslut eftersom jag var frihetsberövad, men det öppnade mina ögon för hur mycket det påverkar.
Har påbörjat mitt sökande efter bloggar värda att följa. Det är oerhört svårt att hitta bloggar som har något speciellt. Som ger mig något som läsare. Jag sa till min vän som också är min agent att:
"Jag vill inte läsa om mode och skor. Det förefaller mig helt ointressant. Jag vill läsa om livet! Jag vill läsa ord som betyder något för någon..."
Min första reflektion över mitt eget sökande är att de som jag tycker om ofta tillhör trasiga eller förrvirrade unga människor, allt för ofta verkar det vara unga tjejer runt tjugo. De skriver ofta för att slåss mot sin ångest och för att behålla en slags värdighet, en sista gnista hopp. För att orka ta sig genom ytterligare en dag. För att må ett par procent bättre.
Den första som jag fastnat för är: http://mittlivmedord.blogg.se Hon har känsla i det hon skriver. Jag gillar hennes liv med ord.
Under det här inlägget såg playlisten ut såhär:
society
socker
shoreline
special k
400 slag
infra red
Nu står det "Simhall" och "Bibliotek" på dagens schema.
