Vårsolen värmde upp mig inifrån...

Vet inte vad det var; kylan, vårsolen, sömnbrist, eller en strimma oväntad framtidstro som knackade på ett fönster. Vad det än var så var mitt missmod, svårmod och tungsinthet som bortblåst. Jag var tvungen att ställa mig framför ett skyltfönster för att försäkra mig om att det var samma person jag såg i spegelbilden. För en stund såg jag mig själv som den jag var för ett par år sen, oslagbar...

Jag gick där i solen och tänkte mycket på tiden i Falun, då jag 23 år ung började på Högskolan där. Jag läste flummiga kurser och det var alltid en fest runt nästa hörn. Jag gjorde en mindre kupp och blev kassör för hela studentkåren; satt med på möten och försökte se myndig ut när någon misskött sig och skulle bestraffas. Jag skötte mina uppdrag på ett elegant sätt, när sportpuben (ett annat namn för att  jag och min bäste vän på den tiden Kung Joneman skulle kunna dricka gratis sprit, kolla engelsk fotboll och sälja en och annan öl) var nedläggningshotad för att försäljningen var under all kritik samlade vi oss runt ett bord och diskuterade em räddningsplan. Det var en scen som hade platsat i vilken amerikansk college-film som helst. Jag fick snilleblixten att vi skulle arrangera en boxningsnatt när Paolo Roberto skulle möta Armand K i en oerhört medieförstorad uppgörelse. Vi köpte hem matchen, satte upp posters och hela lokalen blev full med studenter. När natten var slut hade vi 15000 i kassan och hade räddat vårt älskade lördagsupplägg: Fotboll, sprit och sedan vidare till harrys...

Var ihop med Anna i två år när jag bodde däruppe. Jag tyckte om henne. Hon var den snällaste människa jag umgåtts med. En ganska söt men tråkig tjej. Hon hade bara tecno, house och dj:s i sitt huvud och jag fick förbjuda henne att väcka mig med det där dunket som jag aldrig riktigt förstod mig på. Jag lärde mig att jag tyckte att Johan Gielen var rätt ok. Och vi åkte tio dagar till ibiza och hon dansade som en galning och jag längtade efter sällskap av "tambourine man". men vilka klubbar, helt magiskt! Skumpartyn! 
Roligaste minne från Falun: Anna skulle få besök av en gayvän från sthm och bad mig att gå ut med honom på en nattklubb för homosexuella. Jag lovade att göra detta om hon lovade att sminka mig. Jag blev så söt när hon sminkade mig. Det var hon bäst på! Hursomhelst, jag tvingade min vän Fredda att följa med oss två. Snart dansade stockholmaren med Falubor och Fredda, själv stod jag i baren för att köpa drinkar åt oss. Då kommer en vacker flata som jag kände från skolan fram och frågade förvånat vad jag gjorde där. Jag pekade lite diskret mot Fredda som stod och svängde höfterna för fulla muggar och sa: "Du vet jag och Fredda, vi...ja...liksom är ett par" Hon gick vidare och jag tänkte inte mer på det. En vecka senare i plugget  kommer Fredda fram och säger: "Din sunkmuff, har du hört ryktena om oss? Att vi är ihop...."

Tog lång tid att döda det ryktet; inte blev det bättre av att Fredda och jag strippade på tjejmiddagen och hånglade på scen... Vad säger man "Those where the days ;)"
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0