sunkmuff

Snart ska mina favoritbyxor fram ur garderoben. Drog upp tempot och kände endorfinerna pumpa genom mina vener medan en polisbil sakta gled förbi och människorna inne i stadens kårhus dansade ovanpå högtalarna som om natten aldrig skulle ta slut. När jag sprang förbi simhallen klagade mina förtvinade ryggmuskler och försökte dra mig mot entrén. Jag lovade de att vi skulle försöka gå upp på den där andra - mera främmande sidan av tolvslaget. Den som jag alltid sover mig igenom...
 
Nu lyssnar jag på Jakob Hellman och det stora blå; den skivan som har förmågan att alltid göra mig glad och lite euforiskt lycklig hur jag än mår. Jag har bestämt mig för att jag varit lite för hård mot mig själv, av anledningar vi inte behöver prata om här. Jag ska sluta med det och istället fokusera på att fortsätta dricka minimalt. Alltid jobba när kineserna vill ha in mig. Fortsätta ge mitt överhudsfett en massa stryk. Köpa tennisbollar så jag och Travis kommer igång om 14 dagar när han kommer hem från semestern vid foten av den kinesiska muren. Fortsätta vara snäll mot mina vänner, betala skulder, spara pengar; köpa tv:spel. Ambitionerna är stora, men fallhöjden är låg...

Nu mina vänner där ute i det ensamma sverige. Sov Gott!