Efter nattens brander

vaknar jag och vrider mig somndrucket och forsoker minnas vem jag ar. En doft gar genom rummet. Ligger stilla en stund och betraktar monstret pa de gulmalade vaggarna, noterar att mitt tak inte ar vitt. Drar handflatan over magen for att kolla om det forsvunnit nagot x a kilo under nattens djupa somn.

Kokar kaffe.
Justerar morgonsalladen pa en tallrik.
Kollar 12 13 14 pa sasong 4 av weeds. Den har forlorat sin charm och sin humor. Fallit som en slocknad stjarna.
Fixar datorn. Ljudet funkar igen. Msn funkar igen. Hoppas den funkar ett tag nu...
Travis skriver tja i samma sekund som den borjar funka.

Det nya i Travis liv ar att han blivit vrakt, *han fick sparken igar som ni minns*

Jag satter pa *saknar dig*, det var ett tag sen. S[ underbart goooooood. Jag njuter.

Pratar med Travis, sager samma saker som jag sagt forrut. Om en manad ar allt som det var innan, du jobbar pa samma taxijobb, bor i samma lgh. Din mammas lgh. Sen borjar du supa igen sen gar allt pa repeat, som sa manga ganger forr.... Snack om sjalvmord och sjalvomkan i overflod. Palla fett....

Skillnaden min van, ar att jag tystnat, raderat ditt nr, blockerat msn. Jag vill inte vara som din chef och mamma och kopa dina patetiska logner. lata dig sluka energi, som du gjorde i calmare. Jag klarar mig sjalv. Jag ar en island. Jag har varit fucking Ibiza sedan jag var tretton. All energi jag har framover ska ga till att ta mig till final i super six, jag ska gora en Roy Munson och visa upp mitt magiska spel for sverige och forhoppningsvis tyskland.

Pallar inte att tyngas ner av bordor under tiden. Har lart mig sa mycket av sattet jag levtde senaste tio aren, sa jag klarar vad som helst. Kan ga ifran vilka relationer som helst. Utan att vanda mig om. Styrka eller bara tragisktjag skiter i vilket. Tryggt ar det i vart fall.

Jag har forlorat. Jag har brunnit. Jag har sett henne forsvinna, for att aldrig mer komma igen. Men jag larde mig leva med det. Jag lar mig fortfarande.

Jag har ett fornedrande jobb som gor mig en aning starkare varje helg. I sinom tid borjar nya eldar att brinna. Hur varlden ser ut da, vet bara vi som orkar stanna.

Atvia, du ar den coolaste jag kanner. Ensam i varlden bygger du ett skepp av guld. Jag alskar dig for det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0